Packar upp kartongerna som dumpats i hallen. Dags få ordning inför jul, och det går ju inte att leva i flyttkartongland hur länge som helst eftersom föräldrarna är på väg i skrivande stund. Alltså, jag skulle utan problem klara av fortsatt kartonginvasion länge till, men misstänker att den gode modern inte får julefrid om de står kvar och pockar på uppmärksamheten, risken är att hon börjar plocka och lägger allt på ställen jag aldrig hittar igen. Iallafall - hittade längst ner i en låda hundskruttets halsband och koppel.
Det här blir första julen på 13 år som han inte finns med. Visst, de sista åren mest jäsande i soffan mellan svansviftandet, på sin höjd tagit en lov i köket emellanåt för att se (eller ja, han såg väl inte så bra på slutet förstås, hade nog rätt mycket gråstarr faktiskt) om något smaskigt "ramlat ner" på golvet, eller ut en sväng i trädgården för att visa för ekorrarna och skatorna vem som egentligen var herre i huset. I våras blev han helt enkelt för gammal och skröplig (labbeblandning, dalmatiner och setter också - vit med svarta prickar, fana på svansen), så efter det slutgiltiga veterinärbesöket stoppade jag kopplet långt ner i en påse för att inte behöva tänka på saknaden på ett tag. Pooooooff, hade ju inte räknat med att det skulle dyka upp dan före julafton precis.
Låter flyttlådorna vila en stund. Saknaden efter hundskrutten väcker också minnen om de människor jag känt och som inte längre finns kvar, och de som lever kvar med saknaden. Tror det kan vara något av det viktigaste med julen, helt bortanför köphysteri och stressfixande, att vi tar oss tid att tänka på och vara tillsammans med våra nära och kära och också sträcker ut handen till de som de här dagarna av någon anledning inte har sina nära lätt tillgängliga.
Jobbet gör att man oftare än jag kunde anat innan jag hamnade i branchen kommer i direktkontakt med andra människors öden. Det finns många därute som har en vidrig helg framför sig. Kan vi alla försöka tänka på dem, nu och också i vardagen framöver, och göra det vi kan för att underlätta andras tillvaro. Det behöver inte vara något stort eller dyrt, utan det att vi ser, stöttar och helt enkelt gör det lilla extra i sådant vi ändå skulle göra. Det är en julgåva som heter duga.
Ta hand om Er och ha en riktigt skön helg. God Jul!
söndag 23 december 2007
måndag 17 december 2007
Värme
Noterade att det är sisådär 28 grader varmt i delar av Thailand idag. Det är det nästan hos mig också. Någon halvmeter från kakelugnen iallafall. Den är vit, varm, slät och ger ifrån sig precis lagom med skön värme, för att inte tala om hur vilsamt för själen det är att förlora blicken in i lågorna med lite skön musik i bakgrunden... Myser!
söndag 16 december 2007
Utan rök ingen eld...
...och således fanns idag eld! Inte alls mycket rök. Viss glöd som pyste förvisso. Dock - Eld!
Det har varit sisådär femton minusgrader här i skogstrakterna sista dagarna. Jag har riktigt känt i ena lilltån eller om det var maggropen eller möjligen andra örspetsen, att elmätarn där ute på sin stolpe gått i spinn i takt med vädret - så igår rustade jag mig för strid. Stängde av brandvarnaren, plockade fram en plåthink, hittade ett par grytlappar och så hade jag också införskaffat sådana där braständare ni vet - de som ska brinna i 20 minuter.
Nåväl. Öppnade alla luckor i monstret. Pillade dit de där två vedträna som ska bilda "lufthål" mot kanterna och fyllde sedan upp vedpanneorganismen till bristningsgränsen. Stängde av elen, rullade ihop ett par tidningar och pillade in längst ner där jag enligt konstens alla regler byggt en drag-och-tänd-och fortsätt-brinn-yta, och strök på tändstickan och se - det tog sig. Nederluckan hölls öppen en stund och jag hörde hur det fortsatte brinna. Fantastiskt!
Eftersom tjejerna skulle komma någon kvart senare för årets julgodisbak (specialiteten är chilitryfflar - vet inte vad som hände med de igår, det är inte meningen att de ska vara sega) och de vanligen brukar vilja ha en både varm och rökfri miljö inomhus driftade jag mig till att stänga nederluckan och dra igång fläkten. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Av någon anledning började det, så fort fläkten gick igång, ryka både ur nederluckan och nånstans ifrån bakom själva pannmonstret. Av med fläkten snabbt (insåg att det brann i sisådär ett halvt kubik ved inuti djävulen och hur skulle jag få ut det när det rykte så) och se, då slutade det ryka. På med fläkten igen. Rök igen. Fläkten behövs, har nån sagt, för att det ska brinna. Panik!
De som bodde här innan och sålde huset har hela tiden varit helt fantastiska och särskilt framhållit att jag aldrig ska dra mig för att höra med dem om jag har några funderingar. Att jag skulle kasta mig över telefonen mitt på en av årets för många mest stressiga lördagar, samtidigt som jag frenetiskt försökte hitta ljudavstängningsknappen till ljudsystemet som naturligtvis vräkte ut klämkäck julmusik över hela huset, var kanske inte meningen. Fickdock världsbäst hjälp när de väl hörde att det var jag som krigade med värmesystemet, och när jag fått klart för mig att huset inte skulle brinna ner trots röken och att jag bara skulle se till att få riktigt fyr i pannan innan jag stände nederluckan så kunde jag andas ut (till och med utan inhalationskortisonhjälp) och fick slutligen igång en riktig brasa så det stod hög fin vit rök ur skorstenen, och där får det ju gärna ryka!
Snacka om nöjd! Dock - stora problemet förra gången, då när jag förklarade krig mot vedeldningssystemet - hade ju varit när det skulle göras en NY brasa i varm panna. Idag hade det hunnit bli kallt i huset, och även om de miljoner chokladtryfflar, dubbelnötter och mozartkulor som tillverkades igår (utan uns av rökarom) ska sparas kallt så uppskattar varken jag eller de kinkiga orkideerna INTE det som minus femton ute innebär inne i oeldat hus. Snabb som en vessla öppnades överlucka, ved kastades in och visst - det rök lite men det gick fortfarande att andas inne (pannrummet ligger i anslutning till köket på bottenvåningen, ingen källare = torpargrund) och så stängdes övre luckan och i nedre skulle då tändpappret in.
Insåg just då att jag glömt en liten detalj. Det skulle visst vara ett lufthål (vedpinnarna på tvärs längst ner liksom) så det blev drag till skorstenen. Ojdå. Det glödde lite i botten, och att öppna ovanluckan igen och lyfta UT all ved igen kunde omöjligt vara ett alternativ. Kände hur pannan liksom öppnade käftarna för att sluka mig - och visst, jag har nog med lagrat energiöverskott i mig för att troligen generera flera veckors värme - men oväntat nog reagerade panntrollet som vampyrer när sådana får silverkula i sig, för utan större problem gick det plötsligt att trycka in en sån där mirakelbraständare som tog fyr och sen hördes det hur det liksom drog igång eld bakåt skorstensutsuget, och när jag pillrade in en liten hårt rullad tidning i ett centimeterstort hål där det inte fanns ved tog också den sig. Sedan brann det! Nederluckan fick vara öppen ett bra tag. Nederluckan kunde stängas, fläkten sättas på. Det kom ingen rök utanför pannmonstret. Det kom rök ur skorstenen. Det började bli varmt på elementen. Temperaturmätaren på pannan klättrade uppåt. Det kom varmvatten ur kranarna. Lycka! Nu står det 1-1, och monstret får vila tills nästa helg tror jag, då slutstriden ska stå.
Kan tomten ändå komma med bergvärme tror ni...
Det har varit sisådär femton minusgrader här i skogstrakterna sista dagarna. Jag har riktigt känt i ena lilltån eller om det var maggropen eller möjligen andra örspetsen, att elmätarn där ute på sin stolpe gått i spinn i takt med vädret - så igår rustade jag mig för strid. Stängde av brandvarnaren, plockade fram en plåthink, hittade ett par grytlappar och så hade jag också införskaffat sådana där braständare ni vet - de som ska brinna i 20 minuter.
Nåväl. Öppnade alla luckor i monstret. Pillade dit de där två vedträna som ska bilda "lufthål" mot kanterna och fyllde sedan upp vedpanneorganismen till bristningsgränsen. Stängde av elen, rullade ihop ett par tidningar och pillade in längst ner där jag enligt konstens alla regler byggt en drag-och-tänd-och fortsätt-brinn-yta, och strök på tändstickan och se - det tog sig. Nederluckan hölls öppen en stund och jag hörde hur det fortsatte brinna. Fantastiskt!
Eftersom tjejerna skulle komma någon kvart senare för årets julgodisbak (specialiteten är chilitryfflar - vet inte vad som hände med de igår, det är inte meningen att de ska vara sega) och de vanligen brukar vilja ha en både varm och rökfri miljö inomhus driftade jag mig till att stänga nederluckan och dra igång fläkten. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Av någon anledning började det, så fort fläkten gick igång, ryka både ur nederluckan och nånstans ifrån bakom själva pannmonstret. Av med fläkten snabbt (insåg att det brann i sisådär ett halvt kubik ved inuti djävulen och hur skulle jag få ut det när det rykte så) och se, då slutade det ryka. På med fläkten igen. Rök igen. Fläkten behövs, har nån sagt, för att det ska brinna. Panik!
De som bodde här innan och sålde huset har hela tiden varit helt fantastiska och särskilt framhållit att jag aldrig ska dra mig för att höra med dem om jag har några funderingar. Att jag skulle kasta mig över telefonen mitt på en av årets för många mest stressiga lördagar, samtidigt som jag frenetiskt försökte hitta ljudavstängningsknappen till ljudsystemet som naturligtvis vräkte ut klämkäck julmusik över hela huset, var kanske inte meningen. Fickdock världsbäst hjälp när de väl hörde att det var jag som krigade med värmesystemet, och när jag fått klart för mig att huset inte skulle brinna ner trots röken och att jag bara skulle se till att få riktigt fyr i pannan innan jag stände nederluckan så kunde jag andas ut (till och med utan inhalationskortisonhjälp) och fick slutligen igång en riktig brasa så det stod hög fin vit rök ur skorstenen, och där får det ju gärna ryka!
Snacka om nöjd! Dock - stora problemet förra gången, då när jag förklarade krig mot vedeldningssystemet - hade ju varit när det skulle göras en NY brasa i varm panna. Idag hade det hunnit bli kallt i huset, och även om de miljoner chokladtryfflar, dubbelnötter och mozartkulor som tillverkades igår (utan uns av rökarom) ska sparas kallt så uppskattar varken jag eller de kinkiga orkideerna INTE det som minus femton ute innebär inne i oeldat hus. Snabb som en vessla öppnades överlucka, ved kastades in och visst - det rök lite men det gick fortfarande att andas inne (pannrummet ligger i anslutning till köket på bottenvåningen, ingen källare = torpargrund) och så stängdes övre luckan och i nedre skulle då tändpappret in.
Insåg just då att jag glömt en liten detalj. Det skulle visst vara ett lufthål (vedpinnarna på tvärs längst ner liksom) så det blev drag till skorstenen. Ojdå. Det glödde lite i botten, och att öppna ovanluckan igen och lyfta UT all ved igen kunde omöjligt vara ett alternativ. Kände hur pannan liksom öppnade käftarna för att sluka mig - och visst, jag har nog med lagrat energiöverskott i mig för att troligen generera flera veckors värme - men oväntat nog reagerade panntrollet som vampyrer när sådana får silverkula i sig, för utan större problem gick det plötsligt att trycka in en sån där mirakelbraständare som tog fyr och sen hördes det hur det liksom drog igång eld bakåt skorstensutsuget, och när jag pillrade in en liten hårt rullad tidning i ett centimeterstort hål där det inte fanns ved tog också den sig. Sedan brann det! Nederluckan fick vara öppen ett bra tag. Nederluckan kunde stängas, fläkten sättas på. Det kom ingen rök utanför pannmonstret. Det kom rök ur skorstenen. Det började bli varmt på elementen. Temperaturmätaren på pannan klättrade uppåt. Det kom varmvatten ur kranarna. Lycka! Nu står det 1-1, och monstret får vila tills nästa helg tror jag, då slutstriden ska stå.
Kan tomten ändå komma med bergvärme tror ni...
torsdag 13 december 2007
Hemlängtan
Åh, jag har saknat mitt jobb. Är ju för tillfället "utlånad" som så kallad randare på länets storsjukhus, och även om själva jobbet är helt okej när jag väl kommer fram är jag oftast så pendlartrött på dagarna att jag går omkring som i koma. Vitsen är att jag ska jobba "borta" några månader emellanåt och se sådant som inte finns på lilla sjukhuset hemma, så att jag lär mig nytt och blir en bättre doktor helt enkelt. Högst rimligt upplägg, och ingenting jag egentligen vill ha ogjort, men det är jobbigt att det ligger så långt bort bara, vårt storsjukhus.
Ikväll var det dock dags för den årligen återkommande fallaftonen med efterföljande julbord på lilla sjukhuset hemma. Egentligen den gång på året när många av sjukhusets och våra vårdcentralers läkare i alla åldrar och erfarenhetsnivåer samlas för att av varandra få höra om spännande saker som hänt under året på de olika klinikerna. Kunde komma iväg i god tid från storsjukhuset och hann fram lagom till glöggen. Minglade runt. Kände mig hemma. Mös. Kul att se kollegorna civilklädda och glada, många har jag inte sett sedan i somras.
Den närmast professionella amatörfotograföverläkaren har under hösten förgyllt vår administrativa korridor med fantastiska snyggt inramade förstoringar. Utanför mitt rum satt nu en vy från min nya by. Speciellt placerad just där för min skull. Började nästan gråta.
Sex veckors tjugomila-pendlande kvar. Värdefulla veckor som jag kommer att ha nytta av, men sedan är jag hemma igen. Hemma! Åh, vad jag har saknat mitt jobb. Priviligerad!
Ikväll var det dock dags för den årligen återkommande fallaftonen med efterföljande julbord på lilla sjukhuset hemma. Egentligen den gång på året när många av sjukhusets och våra vårdcentralers läkare i alla åldrar och erfarenhetsnivåer samlas för att av varandra få höra om spännande saker som hänt under året på de olika klinikerna. Kunde komma iväg i god tid från storsjukhuset och hann fram lagom till glöggen. Minglade runt. Kände mig hemma. Mös. Kul att se kollegorna civilklädda och glada, många har jag inte sett sedan i somras.
Den närmast professionella amatörfotograföverläkaren har under hösten förgyllt vår administrativa korridor med fantastiska snyggt inramade förstoringar. Utanför mitt rum satt nu en vy från min nya by. Speciellt placerad just där för min skull. Började nästan gråta.
Sex veckors tjugomila-pendlande kvar. Värdefulla veckor som jag kommer att ha nytta av, men sedan är jag hemma igen. Hemma! Åh, vad jag har saknat mitt jobb. Priviligerad!
onsdag 12 december 2007
Hemmansägarvardagskväll
Onsdag kväll. Kom hem vid halv sju efter en bra dag på jobbet. Vaknade 05.15, åkte hemifrån 06.02. Iskallt ute, ett par decimeter snö har kommit sista dagarna och det är rimfrost på träden. Kan nog bli norrsken ikväll. Vackert.
Elpatronen tickar glatt på inne, vedpannan har fått tillfälligt ledigt till jullovet när jag bestämt mig för att jag ska bekämpa det röksprutande monstret. Förtränger det här med elräkningar just nu och startar upp en brasa i kakelugnen. Sjunker ner i nymonterade värstingsoffan, väcker datorn och det egenhändigt (oja så nöjd jag är att JAG fick ihop bioljudsystemet alldeles själv) ihopskruvade ljudsystemet går igång med musik så skön att man bara kan bli varm i hjärtat.
Laddar en film i spelaren (tv-antennen har fortfarande inte blivit uppmonterad fast antennfirman skulle fixat det för tre veckor sedan) och drar duntäcket upp till hakan. Sippar på ett glas rött. Telefonen ringer, kär vän och vi får oss ett gott samtal, filmen får bli nån annan kväll.
Är nöjd. Har det så bra. Flyttkartongerna i hallen får stå ouppackade ett tag till!
Elpatronen tickar glatt på inne, vedpannan har fått tillfälligt ledigt till jullovet när jag bestämt mig för att jag ska bekämpa det röksprutande monstret. Förtränger det här med elräkningar just nu och startar upp en brasa i kakelugnen. Sjunker ner i nymonterade värstingsoffan, väcker datorn och det egenhändigt (oja så nöjd jag är att JAG fick ihop bioljudsystemet alldeles själv) ihopskruvade ljudsystemet går igång med musik så skön att man bara kan bli varm i hjärtat.
Laddar en film i spelaren (tv-antennen har fortfarande inte blivit uppmonterad fast antennfirman skulle fixat det för tre veckor sedan) och drar duntäcket upp till hakan. Sippar på ett glas rött. Telefonen ringer, kär vän och vi får oss ett gott samtal, filmen får bli nån annan kväll.
Är nöjd. Har det så bra. Flyttkartongerna i hallen får stå ouppackade ett tag till!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)