Tabloider, reklam och kuvert

Jag brukar vittja postlådan sisådär en gång i veckan. Till masserplatsen kommer mest mängder med direktadresserad reklam från diverse företag som anser att jag i min yrkesverksamhet ska erbjuda mina patienter just deras produkter. Ohyggligt tröttsamt och det spelar ingen roll hur mycket jag mailar vederbörande företag och betackar mig för alla utskick, de fortsätter ändå välla in i löjliga mängder, hem till mig och mitt privatliv. De kunde väl iallfall komma till jobbet kan jag tycka, för där har jag en trashlåda direkt vid min inkorg.

I övrigt kommer det förstås räkningar, särskilt för elen som går åt i ohyggliga mängder eftersom jag HATAR vedpannan och nu gett upp, låter värmen komma från strömlinan och drömmer om att tjälen ska gå ur marken så de får börja borra neråt mot bergvärmen. Parentes i sammanhanget. Återgår till dagens tema, brevlådans innehåll. Varje gång jag närmar mig lådan håller jag andan en kort stund för nån gång lär det ju ligga ett brunt brev från HSAN där, som jag ju helst inte vill hitta alls.

Sen kommer ju förstås lokalblaskan tre gånger i veckan (jo det är sant, fullprenumeration) och så svagheterna, de glossiga magasinen med tunna papper som man kan slöläsa en stund och mest gotta sig i. Ett tag hade jag en av de större mer nationella morgontidningarna också, men fick bara dåligt samvete eftersom de hela tiden hamnade olästa i brasan - det där med att gå upp mitt i natten gick inte ihop med lugna frukoststunder och ofantliga mängder text att läsa. Sammanfattningsvis brukar jag numera inte ha så bråttom att tömma lådan, så ibland svämmar det över.

Idag stack det upp ett vitt myndighetskuvert. Fick lov att kika.

Jag börjar så smått inse att jag sedan den där vårdagen 1995 när jag kom på att jag inte kunde vara travlärling resten av livet faktiskt har tagit mig igenom en läkarutbildngning, en AT och en ST och nu har lärt mig en väldans massa saker som jag aldrig kunnat tro att just jag skulle kunna ha stenkoll på. Jag gör skillnad för människor jag träffar på jobbet. Det är rätt stort egentligen... Jag har gjort det bra! Varför ska det vara så förbaskat svårt att erkänna för sig själv - att man faktiskt duger något till och att man kan göra något stort och bra på egen hand? Ännu svårare att formulera offentligt, så mer än så här blir det inte, men är jag för självhävdande just i denna stund så får ni ta det med jämnmod - idag njuter jag av min kompetens :D

Lite kul kan jag tycka också att myndigheten bestämde sig 16 januari, tog cirkus sex veckor på sig att formulera detta och sedan skrev på igår och så låg det i lådan redan idag. Kvarnar som mal med plötsligt frispel?

Nästa vecka och kommande vår blir ett nytt äventyr. Spännande med ny roll...

Färdig

Nästa vecka är jag ledig. När jag stämplade ut från jobbet idag var det således sista gången jag gjorde det som ST-läkare. Rent krasst innebär det att jag nästa gång jag stämplar in på jobbet ska föreställa specialistkompetent i internmedicin. Har lite svårt att ta till mig detta, men jag tror att vi kanske ändå firade det lite ikväll...

Önskas: sockerdropp med extra salt

Jour måndag kväll, tisdag natt, torsdag kväll, fredag natt och lördag natt. I runda slängar sett 65 patienter. Av dessa EN, under lördagsnatten, som var vinterkräksjuk. Var inne på rummet i max fem minuter. Hade förutseende nog klätt in mig i plast, tyg, papper och dränkte mig i mängder med handsprit efteråt.

Nu mottagningsvecka. Hann med en patient igår morse, mådde bra när denne var kvar. När jag skulle dokumentera och läsa på inför nästa började det kännas konstigt. Insåg att jag troligen skulle bli av med frukosten rätt snart. Som tur var kunde en kollega komma ner och ta över resten av förmiddagens patienter. Jag hann nästan hem...

Märkligt hur det kan komma så snabbt. Hur man kan vrida ur magsäcken så till den milda grad utan att den faktiskt går sönder. Hur spak man blir. Att man kan vara toktörstig men samtidigt må illa av tanken på att dricka. Att jag idag, när det varit stilla och lugnt sedan igårkväll, fortfarande inte kan tänka mig något mer avancerat än en halvt mosad banan till middag.

Tänk vad bra det hade varit om vi fått immunitet mot allt tillsammans med examensbeviset, eller i alla fall i samband med legitimationen!

Intresseklubben antecknar...

Av alla konstuerade kommersiella högtidsdagar så HATAR jag verkligen "Alla hjärtans Dag" mest.

Stor kram till likasinnade därute!

Alle man till rakning...

...eller i förekommande fall: vissa kastratkatter till trimning!

Söt visst - men hujedamig sicken tovboll. Blir ju inte bättre av att han formligen ÄLSKAR livet på nya landet där en av grannarna har getter. Spännande att spana på och dessutom verkar det vara extra fin utsikt från deras dyngstack - som väl också är varm och fin så här års - så därför har det blivit dusch av äcklig katt mest varenda kväll sista tiden. Blir inte mindre tovigt av det!

Snabb spruta i nacken, 20 minuter med rakapparaten och sedan kunde veterinärassistent och jag skaka av oss ungefär ett halvt duntäcke med kattpäls. Nu stundar jobbuppvärming för matte som i väntan på nattjouren får bedriva UVA-vård hemma på den varma toan.

Visst blev han - hrmm - fin... !

Vuxen?

Kan det vara en begynnande fyrtioårskris att vilja ha en fräck bil, och är det isåfall ytterligt talande för nämnda noja att en lördagkväll sitta och räkna ut att det är 1146 dagar kvar tills trean i början byts mot en fyra?

Well, hittat mig en stålgrå Audi TT som jag vill ha. Kommer inte att bli den. Blir berg- eller jordvärme till huset istället... Yihaaaa!

En alldeles vanlig tisdag

Det är så väldigt skönt att vara "hemma". Det var till och med kul att jobba 07.45-16.00 på avdelning och sedan gå ner på akuten till 21.00 som blev 21.45 igår, trots att det var måndag och alldeles knökafullt i alla undersökningsrum och bråttomsjuka patienter och vi fick lov att vara tre (!) ST där nere ett tag och ändå inte hinna med allt riktigt...

När jag körde hemåt idag, vilket nästan inte tog någon stund alls, hamnade jag bakom ett gammalt rostigt stycke japansk mellanklassbil av samma sort som min. Min har ännu inte börjat rosta, men väl gått modiga 15 000 mil och jag har väl tänkt att den ska få hänga med många år till. Fick dock en insikt. Jag borde faktiskt kunna införskaffa mig en ny bil (kanske inte fabriksny, men väl ny för mig alltså)! Om jag inte har någon häst att försörja, och kanske får något mer ut netto efter tjänstebytet så kanske det skulle gå ihop sig... Det är ju trots allt så att det finns ett par små stenskott i rutan, och från den närmaste bekantskapskretsen har jag lärt mig att EN trasig liten pryl på bilen (typ seg vindrutetorkare) rättfärdigar direkt instyrning till bilhandlarn för uppgradering.

Frågan är då vad jag ska tänka mig för något nytt? Jag kommer ju inte att behöva dra någon häst i släp, och några småbarn som ska ha med sig miljoner grejor lär det inte heller någonsin bli. Lämnar ju utrymme för en hel del spännande fordon. Skulle gärna ha en Audi TT, eller en Jaguar helst E-type, eller så kanske det borde vara något praktiskt bensinsnålt präktigt krocksäkert med miljösamvete, med maxfart 72 km/tim så jag aldrig behöver fastna i fartkamerorna...

Synpunkter emottages tacksammast.

Fredag. Färdigpendlat. Fantastiskt skönt!