Tom i bollen just nu

Med hela fem minuter kvar av totala skrivningstiden la jag ifrån mig sista bladet. Blir irriterad om jag kört, men samtidigt är det lurigt med sådana där vända-blad-tentor när man får reda på nästa sida vad de vill att man skulle ha svarat. Det stämde inte alltid så väl överens eftersom jag i princip hela tiden var sisådär fyra-fem steg före i handläggning och diagossättning och behandling, men förhoppningsvis ser de att man försökt resonera och motivera. Dock skrev jag inte upp en enda liten dosering på de preparat som jag gav, och så tokmissade jag en sjukdom där jag nog kanske bara hade rätt på en tredjedel av alla poäng som hörde till den, och så var det det där med statistiken... De påstod på fullt allvar att man skulle huvudräkna typ 187/2337 och ta det gånger 68 ungefär, utan miniräknare. Det bästa var att de frågade om man kunde säga vad det värde som de iochmed denna lilla ekvation sklulle komma fram till. På den frågan kunde jag ju bara säga "nej, jag har ingen miniräknare så det kan jag inte"... Irriterande. Jag blev doktor för att det inte var så mycket matte på utbildningen (näe, inte bara, men lite så vara det faktiskt)!

Nu ska jag inte älta tentan mer, den rättas och fram tills att jag får besked ska tanken på den förpassas längst bak i skallen. Ikväll har jag röjt mitt hus och min bil (slaggat igen förfärligt under tiden jag försökt plugga och det är så skönt när det blir ordning igen) och nu ska jag strax ta och stoppa in en tvätt till i maskinen, tappa upp ett bad och samtidigt färga in håret (har alldeles för raskt efter födelsedagen nu hittat mer än ett eller två grådassiga råttfärgade strån) och kanske faktiskt också hälla upp ett litet glas tvivelaktigt nyttig gyllenskimrande skotskt destillat (trippeldestillerad låglandsvariant dessutom, mmmm), och sen ska jag inte göra mycket mera nytta ikväll frånsett att packa en liten väska så jag kan åka härifrån imorgon bitti!

Måste bara hitta på skattekvittot till bilen. Senast jag åkte förbi länets självutnämnda centralort som jag nu tänkt passera imorgon på väg mot Östersjöns böljor och min belöningskryssning österut blev jag huvudperson i en polisjakt, och det var onödigt spännande. Det utmynnade i att de barska poliserna påpekade att jag kanske inte bara kört någon fjuttkilometer för fort, utan också hade fel färg på skattekvittot. De passade också på att påpeka att när de blinkade rött med sin saftblandare betydde det att man skulle stanna. Jag som försökte flytta mig så de skulle komma förb, och när de inte körde om på grund av alla mötande tänkte att de väl behövde komma till lasarettet som var i närheten och då skulle väl inte jag vara ivägen... På den gamla goda tiden när jag tog körkortet (på stenåldern alltså) så sas det att de skulle köra om och sen vifta med en omfärgad pingisracket när man skulle stanna, så det så! Visserligen sa de inte vad de skulle göra när det var mörkt, vilket det ju förstås var på långfredagens kväll. De påpekade minsann nu att de märkt att jag försökt flytta mig, ungefär så att jag försökt "komma undan". Eftersom jag var alldeles utanför det stora sjukhuset när de började blinka och ha sig trodde jag ju det var en ambulans... Yrkesskada! Som tur var var de snälla sen (när de skrämt livet ur mig) och lät mig köra vidare med tillönskan om glad påsk och försiktig körning och allt vad det var. Jag var fortfarande skärrad två timmar senare när jag kom fram dit jag skulle. Vore ju förfärligt pinsamt att samma rara poliser skulle hitta mig igen och märka att jag fortfarande inte hittat det där sabla märket som nog i ärlighetens namn försvann i flytten...

Well - nu blir det ett par dagars skön semester. Tack för alla hållna tummar! :)

T minus 11 timmar 44 minuter

Måste ta en liten paus i det näst sista inläsningspasset. Har blodmaligniteterna, reumatologin, strokesjukorna och akutmedicinen kvar att dunka in de sista detaljerna av, just de där detaljerna ni vet som man aldrig riktigt fått kläm på fast varje gång man öppnar boken inser att "ja just ja så var det ju". De där detaljerna som man aldrig riktigt har någon nytta av kliniskt, i det vardagliga arbetet med patienterna, men som kan vara skillnaden mellan att klara tentan och att stå där och skämmas för den bristande teoretiska kunskapen. Usch. Hjärnan känns som en överstoppad julkorv, halvkokt, och på väg att spricka. Tror jag ska sova med mitt sista "dunka-in-kompendium" (det som jag sitter och jobbar med nu) under huvudkudden inatt. Det borde väl funka?

Det var drygt 5.5 år sedan jag skrev tenta sist, det var AT-tentan, och den kan jag trösta alla som kanske någon gång ska göra den med att den fixar man lätt om man jobbar nånstans där man får komma åt att se lite oselekterade patienter och lär sig handlägga det vanligaste på akuten och på avdelningarna. Dessförinnan tentorna i skolan, och de har jag förträngt vid det här laget, det var dessutom drygt 7 (!!!) år sedan den sista - så snacka om att man är ringrostig.

Håll tummarna för mig (imorgon onsdag alltså, mellan kl 10 och 15). Nu tillbaks till läsandet...

Hjälp...?!

Sitter på min kammare (på jobbet eftersom jag kan komma på miljoner saker jag hellre gör än pluggar hemma en lördag) och har kört fulltständigt fast i statistiktrasslet. Medicinska termer, fysiologiska förlopp och behandlingsstrategier börjar sätta sig fast i skallen, och en del har väl funnits här ett tag, men ack - statistiken... Jag FATTAR den inte!

Det vi gör ska göras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag har fokuserat på det jag har beprövad erfarenhet av och låtit andra formulera ihop sammanfattningar av vetenskapen, men nu inser jag efter att ha gluttat på några gamla tentor att jag också måste ha koll på det här med artikelläsandet och sånt. Brukar somna efter inledningen (som förstås heter nåt finare än så egentligen), det kanske jag inte skulle ha avslöjat förstås...

HJÄLP! Kan någon på ett väldigt kortfattat men för mig och mina tentatorer på ett förståeligt sätt (så att det ser ut som att jag fattar vad jag skriver) ge mig några korta bra fraser att använda för att förklara sådant som NNT (numbers needed to treat), P-värde (hatar det mest av allt), absolut risk, relativ risk, oddsratio och icke att förglömma metaanalys, prospektiv studie och kohort? Helst ska jag ju också förstå vad det betyder. Tackar isåfall allra ödmjukast redan nu.

Oj, det var ett tag sen...

Vet inte riktigt vad som hänt, känns som det var häromdagen jag pillrade dit den där räven som ses i föregående inlägg. Möjligen är det det att jag inte har kunnat överträffa den bilden som så väl stämt med min sinnesstämning senaste tiden. Öl, minsann. Inte det drickbara alltså, utan beteckning på mig på jobbet. Le och var glad och se ut som att du vet vad du håller på med liksom. Säg inget så avslöjar du inte bluffen...

De första veckorna på min nya tjänst var jag på akuten och där gör ju primärjouren samma jobb oavsett vad det står för bokstavsbeteckning i anslutning till namnet, man bedömer helt enkelt mer eller mindre akuta tillstånd och behandlar dessa. Chopchop. Det har jag övat på i flera år nu, så det känns rätt vardagligt och tryggt. Underläkarjobb på avdelning har också hunnit bli rutin, på ett bra sätt, så att jag inte behövt lägga energi på att hela tiden hålla näsan över vattenytan utan faktiskt kunnat jobba effektivt i flyt och få med mig massa guldkanter från vardagen också.

Nu helt plötsligt har det där inbördes förhållandet mellan vattenkanten och andningshålen förändrats, avståndet har krympt väldigt, och utrymme för så mycket annat än att försöka smälta dagen och kravla tillbaks upp mot friskluften har knappt funnits. Det som tagit mest är nog att det ändå nu är JAG som är slutgiltigt ansvarig för att var och en av mina patienter har den allra bästa behandlingen för just sitt tillstånd, att just jag ska ha utrett allt som borde utredas och hittat det jag borde, och att just jag samtidigt hos någon annan förstått att avstå från att leta mera så att jakten på det onda inte blir värre än det faktum att det onda finns och kan få finnas där eftersom processen att plocka bort det skulle bli jobbigare än att ha det kvar. Det är upp till mig att förstå att var sak har sin plats (eller varje strategi beror på inblandade individer) och visserligen både förstod och tillämpade jag detta tidigare också, men då hade jag ändå alltid en överordnad resonabel öl att luta mig mot om jag så skulle önska. Nu är det JAG som ska vara den som står stadigt, som ska vara säker på min sak, som ska vara klok och förståndig och den som andra kan luta sig mot...

Jag har varit gnällig sista tiden. Brukar vara rätt optimistisk, försöker undvika att se problem i saker utan letar frenetiskt möjligheter istället (klyscha jomenvisst, gå direkt till GÅ och inkassera 4000 kr varsågod, det brukar lösa sig!!). Dags vända på gnölet nu och inse att jag sedan sist 1) varit öl i över en månad och faktiskt inte dött, 2) blivit oprovocerat utskälld av kollega på ett sätt jag aldrig trodde skulle vara möjligt och ordentligt ledsen över det, men att det nu verkar ha löst sig på ett bra sätt och vj har dessutom väldigt försiktigt men ändock hittat till en ny och bättre relation än tidigare, och 3) haft en väldigt trevlig påsk med kärt besök och 4) varit en ultrasnabb (mindre än 24 timmar) tripp till hufvudstaden mellan två nattjourspass för att hinna träffa tokgravida allt för långt bort boende saknade vännen ett par timmar på kvällen över en mysig middag när hon just den veckan råkade vara just i hufvudstaden (som geografiskt/kommunikationsmässigt sett ligger betydligt bättre till än aktuell norrländsk kustort för långt bort från mig), att jag 5) insett att mitt samvete mår ohyggligt mycket bättre av att veta att trollpackan pysslas om betydligt mer än på länga på annat håll och att det 6) hänt sånt kul som att jag kommer att få trevligt sällskap på masserplatsen till hösten och 7) hunnit bli ett år äldre och fått fira detta med kära vänner och 8) nu har förmånen att på betald arbetstid repetera upp de senaste årens kunskaper för att 9) i nästa vecka (och det är här det börjar bli panikgnälligt igen är jag rädd) måsta tentera 5 års kompetensinhämtande på fem timmar. Shit. Jag har inte hunnit med det jag borde när det gäller inläsningen. Nu fick jag ont i magen igen...