Gnällig

Söndag kväll. På dåligt humör. Oförklarligt uttråkad, irriterad på mig själv för detta. Kan jag nu inte ens koppla av och ha det bra av att ha det ledigt liksom? Tänker bara på att det är massa jobb imorgon igen. Blev inte så mycket sol, läst facklitteratur istället för deckare av ren och skär panik. Elitloppet var kul att se iallafall, kompishästen till final (stort!!) och skötte sig utmärkt - snyggt! Har i allafall skruvat ihop alla stolarna och det nya bordet till altanen, och oljat in dem. Framåt onsdag går det nog att ställa iordning och duka upp där ute, och det ryktas ju att vädret ska explodera i värme och solsken lagom till dess, så det passar ju bra. Ska fixa till lite blommor dit ut också, och en skön "soffa" med massor av kuddar där man kan ligga och läsa litteratur som inte har med jobbet att göra, och så ska jag väl ta mig en ordentlig funderare på det där med gasolgrill då...

Lite ommöblering, blommor, rengöring av räcken, dynor och kuddar och sen är det bara gott sällskap som saknas för att sommarkvällarna ska bli hur bra som helst!

Vill verkligen inte jobba imorgon. Länge sedan jag var så här stressad av tanken på jobb, minns faktiskt inte ens om det varit så någon gång alls. Bakjour igen på onsdag och till råga på allt halva torsdagen, ni vet vad som gäller nu hoppas jag, håll er långt borta om ni skulle behöva uppsöka vård och skicka uppmuntrande tankar minst hela tiden!!

Jobba elva dagar i sträck - not!

Skiter i kvarvarande pappershögar nu. Stämplat ut, ska alldeles strax dra mig hemåt. Trött och less och på gränsen till sönderstressad av "nya jobbet". Rondjour inplanerat till helgen, så att jag alltså jobbar måndag till fredag, lördag och söndag, måndag till fredag. Veckovilan lagmässigt utdragen till sina extremer, men vanligt förekommande i branchen även om det så sakta börjar bli lite mer anständiga arbetstider. Alla doktorer är nuförtiden inte doktorer med någon hemma som sköter all markservice, utan många doktorer är numera moderna och sköter sånt själva eller delar hyfsat lika med livskamraten, och kanske inte har doktorsjobbet som samma livsstil som man kan få intryck av att en del av de äldre haft före oss och därmed i princip bott på jobbet och tyckt att det varit helt okej och snarast "dåligt" att vilja ha ett liv utanför. Skönt att tider förändras, även om det inte går i racerfart...

Fick just världens bästa "present": tydligen har det stafettföretag som kliniken anlitar dubbelbokat stafettdoktorer just den här helgen, så på söndag finns här två stycken sådana som båda är inställda på att vara bakjourer denna dag. Vanligen är här på helgerna en styck bakjour och en styck rondjour (båda överläkare som alltså sköter avdelningarna då) och en primärjour på akuten. Detta betyder, vilket alltså är själva godsaken som räddar min helg och mitt humör och min arbetsmoral (som just nu är väldigt väldigt ansträngd i ärlighetens namn - kräkstrött på en hel del just nu), att den ena av dessa då kommer att vara rondjour istället för mig, eftersom de förstås vill ha betalt när de är här och då vill jobba, och jag visserligen vill ha betalt men ännu hellre ligga hemma på gräsmattan i solskenet (som jag nu förväntar mig) på en filt med en spännande deckare framför mig och känna att själen får en chans att hitta tillbaks till mig - den har gömt sig nån stans jus nu känns det som. Ledig söndag! En riktig fredagsbakelse det...

Bäst av allt - jag hinner titta på Elitloppet! Saknar travet och livet som det var när jag ung och oförstörd var i den branschen, och varje mors dag (kom ihåg det på söndag!) när de snabbaste kusarna gör upp om de största pengarna till den bästa publikens förtjusning sitter jag klistrad framför tv'n och tänker att jag borde ha en pålle som var världsstjärna. Det vore så väldigt kul, det skulle passa mig alldeles utmärkt, och det är ju faktiskt inte omöjligt om än det krävs mycket tur och skicklighet samt idogt arbete i att få fram den där drömhästen. På söndag klappar hjärtat extra för Finders Keepers - håller tummarna stenhårt för vännen som fött upp detta praktexemplar till häst och ägarfamiljen från djupaste småland som hade mig på lönelistan för många år sedan. Lycka till!

Finn fem fel!

Ledtråd: grönt gräs

Ledtråd: stolsdynan, levande tomatplantor i växthuset

Ledtråd: överblommad tulpan

Ledtråd: utslagen björk

Ledtråd: 17 maj, mellansverige, klockan 17.15

Maj?

Nog för att jag fick dricka champagne igår kväll (och gott och ytterst välförtjänt var det!) men att se snö på rosmarinen, bellisarna och citrontimjan mitt i maj kändes ändå så - hrmm - fel...

Puh

Kl 21.25 känner jag äntligen att det finns en sportslig chans att kunna åka hem (slutar 16.30 egentligen). Jungfruturen som bakjour på medicinklinik är då 13 timmar gammal, med knappt 11 timmar kvar. Det finns några sängplatser kvar på avdelningarna (fast det är ju fullt förstås, men inte katastroföverbelagt), och på IVA finns det något litet utrymme kvar också. Telemetrierna är prioriterade. Konsulterna på andra kliniker har jag inte riktigt hunnit med, men iallafall ordinerat provtagning på dem till imorgon så att jag får gå på dem då (och har då också bättre beslutsunderlag), och epikriserna på de som inte längre finns kvar gör jag någon annan dag. Lunchen intogs kl 17.30, dessförinnan hann jag med en banan vid 13.30, och så lite saft med ett par panodil mot den exploderande stresshuvudvärken vid 16-tiden (de funkade).

Sammanfattningsvis kan detta med god marginal vara den värsta dagen på jobbet hittills i karriären. Imorgonkväll när jag väl fått gå hem (ja, jag ska ju gå hem nu också, men räknar inte med att jag kommer att sova särskilt gott eller vilsamt) tänker jag dricka champagne!

Premiär

Årets första egenproducerade bukett från egna täppan!

Alldeles för snart onsdag

Så var man med fax då. Nyinstallerad på masserplatsen. Hmmmm, då kan man inte skylla på att man inte har någon sådan heller när den fundersamma primärjouren på akuten ringer mitt i natten och hoppas att jag ska kunna komma med kloka synpunkter. Tänkte att jag kanske inte skulle kunna vara bakjour eftersom jag inte hade någon fax hemma, attans att klinikledningen fixade det så snabbt... Onsdag - beware alla i närheten, sök vård nån annandag!

Vad vore vi utan ICD-10

Diagnoser att ställa på jourhavande medicinläkare

W88.1 Instängd i utrymme med låg syrgashalt
R45.0 Nervositet
Z64.4 Oenighet med rådgivare
Z72.4 Olämplig diet och olämpliga matvanor
Z59.4 Brist på adekvat föda
R45.4 Irritabilitet
R63.6 Otillräckligt intag av vätska på grund av självförsummelse
R12.0 Halsbränna
R45.1 Rastlöshet och otålighet
Z56.3 Stressande arbetsschema
Z56.5 Bristande arbetstillfredställelse
R19.6 Dålig andedräkt
R23.1 Blekhet
R00.2 Hjärtklappning
R33.0 Urinretention
R68.2 Muntorrhet
R40.1 Stupor (outsäglig trötthet, koma)
Z22.3 Bärare av icke specificerade potentiellt farliga bakterier
R29.3 Onormal kroppshållning
R45.7 Tillstånd med känslomässig chock och stress, ospecificerat
Z63.9 Andra stressfyllda händelser utan närmare specifikation
Z73.2 Brist på avkoppling och fritid
R45.3 Apati och förlust av självtillit
X57.0 Umbärande, UNS

Varje gång en patient träffar en doktor på någon form av mottagningsbesök, på akuten eller efter att man legat inne på sjukhus föräras patienten med en eller flera diagnoser, som alla har sin kod så att man ska kunna göra statistik av sjukligheten. Det visar sig nu att det inte bara är patienterna som kan diagnosticeras. Även jourdoktorn är enligt definitionerna ovan sällan helt frisk. Dock - det är oftast väldigt kul att vara på akuten även om man får vara med om en hel del otäckt ibland. Idag gör jag min sista schemalagda primärjour åtminstonde fram till hösten och det är nästan lite nostalgiskt, men hittills oroväckande lugnt (före stormen?) så att jag till och med hinner med att sitta och skriva av den här listan vi ramat in på vår läkarexpedition! Från säkra källor vet jag att flera av diagnoserna är fullt möjliga, men samtidigt kan jag inte tycka annat än att akutarbetet är bland det roligaste (på jobbet då) jag vet!

Vedpannan vann

Kvar på jobbet, troligen flera timmar till, för att vända på de eländiga aldrig sinande pappershögarna. Egentligen borde jag ringa massa patienter också, men det känns lite väl patetiskt att göra det på kvällen liksom, då ska man ju få vara ledig. Vad skulle patienterna tänka - oseriöst minst sagt. Vet inte när jag ska hinna ringa dem bara (inser just att jag visst hade telefontid i eftermiddags, ooops, det glömde jag alldeles bort). Har fixat och donat med "mina" avdelningspatienter hela dagen (de var onödigt sjuka ett par stycken), och så har jag flyttat in i ett alldeles nybyggt rum (har tidigare i sann ST-anda delat rum, och sedan världens bästa rumsdelarkompis flyttade söderut till bästkustens huvudstad Götet har det varit lite trist och tråkigt, för att inte tala om att skylten på dörren med "varning för draken" inte var lika rolig när det bara var en drake kvar... (vi skyllde liksom på varandra tidigare när nån frågade)), och det borde jag gjort redan förra veckan eftersom jag nu ockuperat en kollegas blivande plats alldeles för länge. Jag fick helt enkelt inte sitta kvar vid det skrivbord jag skavt mig mot de senaste fem åren eftersom hon behövde nånstans att sitta, vilket ju är helt befogat, men jag har klamrat mig fast vid den där platsen som vid en trygg snuttefilt när allt annat på jobbet ändrat sig, så det kanske ändå var bra att jag nu istället sitter i ett kalt, ekande, utsiktslöst rum där jag inte har någon koll på varken himlen eller parkeringsplatsen. Blir säkert bra sen...

Det står en flaska finchampagne bredvid mig. I like! Imorse kände sig en av kollegorna (som jag ältat min tentaångest allt för mycket hos) tvungen att berätta för hela vårat morgonmöte att jag numera inte skulle tillåtas noja för tentaresultatet, eftersom hon visste och tänkte avslöja att jag klarat mig. Tänk att man rodnar fortsatt i väl över vuxen ålder. Pinsamt. Kul dock när chefen nu på eftermiddagen kom in med den fromma frågan "du är väl inte nykterist bara?". Kunde lugna honom med ett glasklart "Nejdå, ingen risk". Hmmm, det kanske inte var helt rätt svar.

Var på banken igår. Imorgon ska jag försöka komma ihåg att ringa rörfirman som så snart som möjligt nu ska få installera värmepump på masserplatsen. Erkänner mig besegrad av vedpannekräket, jag tror jag eldat i den kanske fem gånger totalt, men aldrig har jag tagit en förlust så bra. Ska bli ett sant nöje att se den släpas ut från huset, raka vägen till vedpanneplatsen. Hoppas det är varmt åt den där, vi blev aldrig kompisar.

Nu dags för pappershögarna. Kunde aldrig tänka mig att det här jobbet skulle vara så otroligt mycket papper. Ser mer papper än patienter för ofta känns det som...

Åttio procent, tack och bock!

Sen söndag eftermiddag rasslar det till i maillådan, klockan 17.33. Rubriken obarmhärtigt avslöjande, "resultat specialistexamen 2008". Funderar en överraskande lång stund om jag ska öppna det ikväll, eller vänta till imorgon, på jobbet. Är ju ändå skickat på jobbmailen liksom. Kan förstås inte hålla mig mer än en halv minut. Mår lite lätt illa, klump i magen, hade glömt hur jäkla jobbigt det är att få tentaresultat. Jaha, visar sig vara ett massutskick till alla som skrivit och också till allas våra studierektorer. Typiskt, ingen möjlighet att gömma sig om det gått åt skogen alltså. Hinner svära ett litet varv. I mailet står det att de som finns med på listan i bifogad fil är godkända. Funderar igen på om jag ska vänta till imorgon med att öppna själva godkända-listan. Fingret slinter innan jag tänkt klart. Hittar inte mitt namn! Skiiiiiit. Påminner mig att det är bra att andas och bläddrar upp till början på sidan igen. Hinner läsa listan tre gånger innan jag ser det. Jag finns med. På godkända-listan. Jag klarade tentan!!!! Så himla skönt. Nu ska jag aldrig utsätta mig för sådant elände mer någonsin, och får jag nån gång för mig annat hoppas jag det här inlägget då genast studsar genom cyberrymden och biter mig i tårna.


Annars har här inte hänt mycket. Trivsam tur över havet följdes av Neptuns hämnd (motsvarigheten till faraonernas hämnd efter egyptenresorna alltså). Kan bara säga en sak - undvik att äta sen buffé på östersjöfartyg med utländsk flagg om du samtidigt ätit PPI (syrahämmande magsårsförhindrande tentapluggshjälpmedel a la losec eller lanzo eller nexium exempelvis som möjliggör onormalt stora mängder koffeinintag) - det tog drygt en vecka innan jag fick behålla något i gastrointestinalsystemet igen, och stundvis var blodtrycket i nivå med havsbotten och hudfärgen kallsvettigt gråblek, men snacka om bantningskur - minus 7 kg på en vecka - woaw (ok, det finns en del att ta av, men ändå!!). Nästan lite synd att vätskebalansen nu normaliserats igen, för bättre kickstart på nya livet får man sällan...

Imorgon dock dags för jobb - har nästan glömt bort hur man gör, var en månad sedan jag "var i produktion" sen sist, och nu ska det bli riktigt kul att komma igång. Fyra veckor i rad på en och samma avdelning och sektion, lyxigt! Sen semester ett par veckor. Känner lite att jag lever värsta glidarlivet just nu, men å andra sidan har jag delat upp semestern på två omgångar och får som längst tre veckor i sträck ledigt. En av veckorna i augusti kommer jag att vara näst mest seniore doktorn på kliniken. Orimligt! Innan dess hinner jag dock noja lite annat först, ska vara bakjour om bara en och en halv vecka. Första gången. Känns som ett skämt. Jag föreslår att rikets befolkning nogsamt överväger det här med att söka akutsjukvård i våran del av länet nästa onsdag, jag skulle nog tänka mig att det kan vara bättre att göra det dagen före eller efter... usch, nervöst! Måste installera en fax hemma tills dess också, den står på mitt arbetsrum och väntar på transport till masserplatsen, för att sedan kunna spotta ur sig EKG-n och annat otäckt mitt i natten. Undrar om jag slipper bakjouren om jag inte lyckats installera faxen... ;)


Helgen har nu ägnats åt föräldraunderhållning på masserplatsen. Var dags att de spanade in stället utan snö (har snart bott här i ett halvår - så fort det har gått!) och idag passade jag på att gräva ur en rabatt där det bosatt sig bortåt tjugo fula ormbunkar - fy vad drygt det var. Dock - det kommer att bli så fint så fint om ett tag, för nu finns där istället ett gäng vita Fänrikshjärtan och en riktigt härlig rosbuske (rosa pimpinellifolia stanwell perpetual minsann). Jag hatar ormbunkar. Jag älskar rosor. Rabatten för dagen ligger på skuggsidan, mot entren. Har sett bedrövlig ut senaste månaden. Nu är den nästan välkomnande, och så har jag lyxat till det med en liten kryddsamling på farstutrappen, och så förstås en kruka med sötrosa Bellisar. Finfint blev det. Masserplatsen mitt i växtzon 6 är tyvärr sisådär fyra växtzoner fel för att jag ska vara alldeles nöjd, men om inte annat så ska jag prova mig igenom lokala handlarens rossortiment innan jag ger upp drömmen om värsta rosenträdgården. Det där med grävandet först ska jag dock försöka rationalisera bort på lämpligt sätt. Några bra idéer? Grävskopa kanske...?

Så här fint ska det bli i min rabatt också naturligtvis!

Nu nog för idag. Ska se om jag inte kan komma tillbaks något raskare nästa gång... :)