Oj så fort Januari gått. Snart är det slut, och ska 2008 fortsätta så här så får nån komma hit och hålla i mig så att jag inte blir alldeles snurrig...
Året började på allra bästa sätt med ett fantastiskt nyår. Kära vänner från när och fjärran festade in mitt kära hus, det var faktiskt nästan så att det dansades på borden! När ska vi gå loss till de gamla godinghitsen nästa gång hörni?
Förkylningen någon stund senare måste bara berott på att det var fel mängd (för lite alltså) gulskimrande vätska i det irländska kaffet.
Sen en helg befann jag mig plötsligt i Prag. I Tjeckien! Lördag morgon (ohyggligt tidigt ska tilläggas) till söndag kväll. Kan ju erkänna att det faktiskt var ruskigt nervöst att stå där på Karlsbron kl 3 lördag eftermiddag och vänta på en man (jo, åldern hos mig har nog blivit sådan nu att jag inte med bästa vilja kommer undan med att kalla de jämnåriga grabsen för annat än just män) som jag inte träffat på många år, och som helt enkelt på nyårsafton via sms påpekat att jag borde åka just till Prag och möta honom där och då, när han ändå skulle råka vara där, bara så där... Värsta Hollywoodrullen hade det ju kunnat bli, om man inte alltid ska vara så förb-t analyserande och kontrollfreakande och relationsundvikande och jag vet inte med mig. Kul var det iallafall, både att återses och att jag faktiskt åkte!
Vardagen och jobbet hann dock snart ikapp. Det tog inte lång stund innan det var dags för att snudda vid det stoooora karriärsteget som just nu närmar sig med obehaglig blixtfart. För att bli nåt annat än det jag är nu (som jag inte får vara efter sista februari eftersom min dåvarande(nuvarande) tjänst då upphör av sig självt - naturlig karriärsutveckling kallas det tydligen *hah*) skrev min handledare och min chef häromdagen på formella papper att det i min skalle nu är alldeles fullproppat (och virrigt och helt okatalogiserat vill jag tillägga) så att detta tillsammans med ytterligare miljarder papper kan skickas in till socialstyrelsen (intressant att ett A4-papper med lite tryck på kostar mig 2000 kr just när det är en statlig myndighet som ordnar med det) så att jag aldrig mer ska kunna få gömma mig bakom repliken "det finns nån annan som tar det yttersta ansvaret så prata med den istället om det här otäcka" och ja, papperen skrevs på. Lämpligt nog fick jag tillbaks exakt samma summa från elbolaget från gamla huset efter avräkningen - ironiskt kommer ni straxt att förstå. Dock - ska göra en mastodonttenta i april, och då ska jag visst kunna redogöra för allt det jag borde lärt mig de senaste fem åren på bara fem timmar. Inte så mycket hollywood i det kan jag tycka...
Kunde ju tro att det rasslat klart med allt ovan, men det kommer mera! Pållen, det kära men ständigt dåliga samvetet, ska nu äntligen få komma till någon som kan göra något vettigt med henne! Det var ju liksom meningen att jag skulle gjort, men tiden har inte räckt till för att göra det på det sätt jag velat, och därför har det inte blivit något gjort alls mer än att hon senaste året varit världens största keldjur, som klappats och gosats dagligen men däremellan mest gått i hagen med kompisarna och busat. Det där med dagliga pass har vi rationaliserat bort, sista tiden snarare årliga pass... Iallafall - hon ska bli fölmamma i nedre norrland, kanske blir hon äntligen lite riktig travhäst också. Affären klar idag. Skönt. Hon har det visserligen hur bra som helst nu, men det är på inget sätt mitt förtjänst utan helt och hållet stallchefens förtjänst, och det var ju inte för att han skulle behöva ta hand om henne som hon en gång kom till mig. Ska bli spännande att följa henne på håll, tror hon kommer att få hur fina föl som helst, och världsstjärnor blir de säkert allihopa!
Och nej (ja, jag vet att det där är grammatiskt horribelt), jag är fortfarande inte sams med vedpannan. Har förbrukat 7000 kWtimmar sedan jag flyttade in i drömhuset i mitten av november. Ska bara pendla klart först, sen ska jag tämja monstret. Imorgon kväll är det bara 140 mil kvar...
