torsdag 22 november 2007

Den sjunde dagen

För en vecka, två timmar och trettiofem minuter sedan gick jag lycklig ut från banken. Hade nycklar till mitt nya hus i vänsterhanden, och en ny, raskt bortträngd stor penningskuld där jag bar de nypåskrivna lånepappren i högerhanden. Smet in på systemet på vägen hem och köpte en liten flaska bubbeldricka som jag öppnade i all högtidlighet på kvällen till ett tänt ljus och skön musik.

Drömmen: Ett rött hus med vita knutar. Skogen i bakgrunden och åkrar och byn framför. Stor altan. Uppvuxna äppelträd och rosenbuskar, och ett litet växhus. Mitt hus!

Flyttade med hjälp av vännerna (de bar föredömligt, jag irrade mest runt och kokade sönder varmkorven som bjöds i mellantid) i helgen som gick. Fick ledigt från jobbet den här veckan som alltså skulle ägnas åt att komma i ordning och göra fint, och röja ur i det gamla, hyrda, huset jag kommer att sakna mest av nostalgiska skäl. Oroväckande är att det är alldeles för få dagar kvar av den här veckan i förhållande till hur tråkigt det är att flyttstäda.

Idag var det iallafall dags att sätta igång vedpannan för andra gången. Igår gjorde jag en liten smygbrasa och det gick hur bra som helst. Nu hade det, när jag duktigt städat ur sovrum och vardagsrum och tvättat fönster i gammelhuset, hunnit bli iskallt i mitt nya fina hus och inte alls så mysigt som jag tänkt mig, så jag tänkte bara lägga i de där vedpinnarna och göra middag och sen bära upp alla flyttkartonger jag tog med efter städningen. Bra plan visst?!

Det visade sig att det fortfarande glödde i resterna av gårdagsbrasan. Under tiden det tog för mig att fundera över det började det ryka. Jag famlade efter några vedklabbar för att raskt fylla upp pannan på det sätt jag fått lära mig, men röken verkade öka exponentiellt. Vedklumparna jag behövde var dolda under miljoner kartongrester (från det stora möbelvaruhuset med de nya sofforna som kom onödigt omonterade) som jag tänkt bränna upp. Insåg att det inte var läge att elda kartong när brandvarnaren började tjuta. Mörkt i hela huset eftersom jag inte hunnit installera lampor än. Inte hunnit notera var brandvarnaren satt. Hittade den till slut - fyra meter upp i luften!!! Det stod fortfarande en bolmande rökpelare ur vedpannan. Köket rökfyllt. Kände mer än såg hur den nymonterade vita soffgruppen belagts med ett sotlager. Då ringer telefonen...

Nån som kan det här med vedpanna? Nån som förstår charmen med vedpanna? Nån som har nåt bra knep för att vädra ut rök när det är iskallt ute (och inne)? Tror det blir bergvärme så snart jag vågar mig till banken igen...

3 kommentarer:

Marie sa...

Åh, tänk den dag man kan få den där drömmen. Kåken, växthuset, skogen intill. Att läsa här gör att jag tror det kan förverkligas. Må vedspisen uppföra sig framledes!

Råholskan sa...

Det är möjligt! Lite less på mig själv för att jag inte vågade tro det tidigare. Se till att undvika skaffa kåk med vedpanna bara... ;)

Anonym sa...

Jag får väl tipsa Dig på hur det går att uppfostra vedpannor på bästa sätt :)

http://www.fingeravtryck.se/blog.html