Skruttjycken

Packar upp kartongerna som dumpats i hallen. Dags få ordning inför jul, och det går ju inte att leva i flyttkartongland hur länge som helst eftersom föräldrarna är på väg i skrivande stund. Alltså, jag skulle utan problem klara av fortsatt kartonginvasion länge till, men misstänker att den gode modern inte får julefrid om de står kvar och pockar på uppmärksamheten, risken är att hon börjar plocka och lägger allt på ställen jag aldrig hittar igen. Iallafall - hittade längst ner i en låda hundskruttets halsband och koppel.

Det här blir första julen på 13 år som han inte finns med. Visst, de sista åren mest jäsande i soffan mellan svansviftandet, på sin höjd tagit en lov i köket emellanåt för att se (eller ja, han såg väl inte så bra på slutet förstås, hade nog rätt mycket gråstarr faktiskt) om något smaskigt "ramlat ner" på golvet, eller ut en sväng i trädgården för att visa för ekorrarna och skatorna vem som egentligen var herre i huset. I våras blev han helt enkelt för gammal och skröplig (labbeblandning, dalmatiner och setter också - vit med svarta prickar, fana på svansen), så efter det slutgiltiga veterinärbesöket stoppade jag kopplet långt ner i en påse för att inte behöva tänka på saknaden på ett tag. Pooooooff, hade ju inte räknat med att det skulle dyka upp dan före julafton precis.

Låter flyttlådorna vila en stund. Saknaden efter hundskrutten väcker också minnen om de människor jag känt och som inte längre finns kvar, och de som lever kvar med saknaden. Tror det kan vara något av det viktigaste med julen, helt bortanför köphysteri och stressfixande, att vi tar oss tid att tänka på och vara tillsammans med våra nära och kära och också sträcker ut handen till de som de här dagarna av någon anledning inte har sina nära lätt tillgängliga.

Jobbet gör att man oftare än jag kunde anat innan jag hamnade i branchen kommer i direktkontakt med andra människors öden. Det finns många därute som har en vidrig helg framför sig. Kan vi alla försöka tänka på dem, nu och också i vardagen framöver, och göra det vi kan för att underlätta andras tillvaro. Det behöver inte vara något stort eller dyrt, utan det att vi ser, stöttar och helt enkelt gör det lilla extra i sådant vi ändå skulle göra. Det är en julgåva som heter duga.

Ta hand om Er och ha en riktigt skön helg. God Jul!