tisdag 19 februari 2008

Önskas: sockerdropp med extra salt

Jour måndag kväll, tisdag natt, torsdag kväll, fredag natt och lördag natt. I runda slängar sett 65 patienter. Av dessa EN, under lördagsnatten, som var vinterkräksjuk. Var inne på rummet i max fem minuter. Hade förutseende nog klätt in mig i plast, tyg, papper och dränkte mig i mängder med handsprit efteråt.

Nu mottagningsvecka. Hann med en patient igår morse, mådde bra när denne var kvar. När jag skulle dokumentera och läsa på inför nästa började det kännas konstigt. Insåg att jag troligen skulle bli av med frukosten rätt snart. Som tur var kunde en kollega komma ner och ta över resten av förmiddagens patienter. Jag hann nästan hem...

Märkligt hur det kan komma så snabbt. Hur man kan vrida ur magsäcken så till den milda grad utan att den faktiskt går sönder. Hur spak man blir. Att man kan vara toktörstig men samtidigt må illa av tanken på att dricka. Att jag idag, när det varit stilla och lugnt sedan igårkväll, fortfarande inte kan tänka mig något mer avancerat än en halvt mosad banan till middag.

Tänk vad bra det hade varit om vi fått immunitet mot allt tillsammans med examensbeviset, eller i alla fall i samband med legitimationen!


3 kommentarer:

Marie sa...

Stackars! Det enda fina i kräksången (jag är så vitsig så jag tror jag måste slå mig själv litegrann) är att det går över fort.

Liraren som tar fram DET vaccinet kommer förhoppningsvis att bli hyllad i alla sina dagar.


PS:Ta i trä - jag vistades på en kräkande avdelning i ett par veckor utan att bli mer än lätt illamående. LITE muterad kanske man är? DS.

Råholskan sa...

Tack Mårr, och Grattis, tror du kan vara en av de lyckliga muterade!

Är fortsatt löjligt spak 36 timmar efter sista kaskadexplosionen, kanske möjligen orkar pallra mig till jobbet imorgon. Rätt skönt vara hemma och ynka sig lite faktiskt, men måste snart (har dock tänkt tanken hela dagen men ännu inte riktigt orkat)ta ett svep med klorinflaskan över ungeför hela huset...

Marie sa...

Jamen människa, passa på att ligga hemma och badda dig själv i nån dag till, jag tror ALLA (utom möjligen epikrishögarna och signeringslistorna, det är hårda grabbar) har förståelse för det faktiskt.

Hur länge överlever det där sattyget i det fria, tro? (Ja, utanför folks stackars GI-tracts alltså)