Jaha, nu har jag drabbats av vill-ha-hund-med fluffiga-mjuka-sämskskinnsöron-sjukan... Detta just när jag gör mitt livs första "riktiga" överläkardag - på avdelning - och inser att det är inte så väldans lätt jobb det inte. Blir ju förstås inte lättare av att jag just idag inte hade någon underläkare heller (var på utbildning i datajournalssystemet) utan fick göra allt underläkarjobb också (detta var iochförsig bara trevligt och hemtamt). Klockan är nu halv sju, jag lär sitta kvar på jobbet minst en timme till och har inte hunnit titta i min inlåda eller på min signeringslista alls sen förra veckan nån gång.
Förra veckan som öl på akuten var en busvissling i jämförelse. Det var ju exakt samma sorts jobb som vanligt. Helt plötsligt är det nu upp till mig om patienterna ska få åka hem från sin sängplats sista tiden eller stanna kvar ett tag till, fast det står nya på kö till varje säng precis hela tiden. Det är upp till mig att komma på alla smarta undersökningar som borde göras. Det är upp till mig att förstå att de smarta undersökningarna behöver göras. Det är upp till mig att förstå vad de gjorda undersökningarna innebär, och det är upp till mig att komma på vad jag ska bjuda på för undergörande kurer för att inte behöva göra ytterligare tester utan kunna utbrista i ett övertygande "ska du inte gå hem idag" så någon annan kan komma in och få gjort massa tester och prova mediciner och framledes också få höra denna förlösande fras... Inte är det lätt inte!
Glasklart är att det just nu är otroligt dålig timing att bli sugen på jycke helt enkelt. Ska man tycka det är tur kanske att något ändå är lätt att inse...
3 kommentarer:
Jamen uh, det är ju det där jämrans dilemmat - hur ska man hinna ha så många (eller ens en) fyrbeningar man vill när det är nån jäkel som roffat åt sig den där frågespalten i Allers och alltså tvingar ut mig i förvärvsarbete?!
Kanske ska tacka också, för en liten puff ytterligare mot distriktsläkeriet (jag står ju och velar mellan det och medicin). Det scenario du bjöd på idag får det trevliga i att vara på klinik att blekna lite - hujedamig för att överläka, men oj vad impad jag är av dig som vågar och dessutom gör det med den äran!
Ah, tänk så mycket jycke man kan ha om man kan sitta hemma och svara frågespalt. Fast förstås - de är rätt charmiga också patienterna. Idag när jag gick ut genom dörren till fyrsalen hörde jag (de trodde jag hunnit ut) att de sa "så trevlig hon var den doktorn". Svävar fortfarande fram på små moln. Såna gubs på fyrsal ser man inte på distriktet... :D
Gör du AT och känn dig för. Du måste inte bestämma nåt redan. Oftast är det en slump vad man blir sen, man trivs nånstans och sen blir man kvar... :)
Jomen det är nog så jag tänker - trivs jag fantastiskt på distrikt blir jag väl kvar, annars VET jag ju redan hur najs jag haft det på medusin.
Gubbsen och gumsen är definitivt något som talar för klinik. Inte en dag utan att man både får skratta och bli rörd till tårar, priceless.
Skicka en kommentar