Jobba elva dagar i sträck - not!

Skiter i kvarvarande pappershögar nu. Stämplat ut, ska alldeles strax dra mig hemåt. Trött och less och på gränsen till sönderstressad av "nya jobbet". Rondjour inplanerat till helgen, så att jag alltså jobbar måndag till fredag, lördag och söndag, måndag till fredag. Veckovilan lagmässigt utdragen till sina extremer, men vanligt förekommande i branchen även om det så sakta börjar bli lite mer anständiga arbetstider. Alla doktorer är nuförtiden inte doktorer med någon hemma som sköter all markservice, utan många doktorer är numera moderna och sköter sånt själva eller delar hyfsat lika med livskamraten, och kanske inte har doktorsjobbet som samma livsstil som man kan få intryck av att en del av de äldre haft före oss och därmed i princip bott på jobbet och tyckt att det varit helt okej och snarast "dåligt" att vilja ha ett liv utanför. Skönt att tider förändras, även om det inte går i racerfart...

Fick just världens bästa "present": tydligen har det stafettföretag som kliniken anlitar dubbelbokat stafettdoktorer just den här helgen, så på söndag finns här två stycken sådana som båda är inställda på att vara bakjourer denna dag. Vanligen är här på helgerna en styck bakjour och en styck rondjour (båda överläkare som alltså sköter avdelningarna då) och en primärjour på akuten. Detta betyder, vilket alltså är själva godsaken som räddar min helg och mitt humör och min arbetsmoral (som just nu är väldigt väldigt ansträngd i ärlighetens namn - kräkstrött på en hel del just nu), att den ena av dessa då kommer att vara rondjour istället för mig, eftersom de förstås vill ha betalt när de är här och då vill jobba, och jag visserligen vill ha betalt men ännu hellre ligga hemma på gräsmattan i solskenet (som jag nu förväntar mig) på en filt med en spännande deckare framför mig och känna att själen får en chans att hitta tillbaks till mig - den har gömt sig nån stans jus nu känns det som. Ledig söndag! En riktig fredagsbakelse det...

Bäst av allt - jag hinner titta på Elitloppet! Saknar travet och livet som det var när jag ung och oförstörd var i den branschen, och varje mors dag (kom ihåg det på söndag!) när de snabbaste kusarna gör upp om de största pengarna till den bästa publikens förtjusning sitter jag klistrad framför tv'n och tänker att jag borde ha en pålle som var världsstjärna. Det vore så väldigt kul, det skulle passa mig alldeles utmärkt, och det är ju faktiskt inte omöjligt om än det krävs mycket tur och skicklighet samt idogt arbete i att få fram den där drömhästen. På söndag klappar hjärtat extra för Finders Keepers - håller tummarna stenhårt för vännen som fött upp detta praktexemplar till häst och ägarfamiljen från djupaste småland som hade mig på lönelistan för många år sedan. Lycka till!