Jag har ju läst en hel del litteratur nu, när jag nyss blev med valp. Det var så länge sedan sist, typ 18 år om man ska räkna riktigt noga. Räkna noga ska man ju, om man väl ska räkna. Ska man göra nånting så är det ju onödigt att göra det halvdant, helst ska man nog ta i lite extra så att det verkligen blir riktigt gjort. Undrar hur många av oss sjuttiotalistfödda karriärkvinnor som sprungit in i den betongen förresten...
Nåja, det var en parentes. Valplitteraturen var jag ju inne på. I sådan talas det ibland om att man ska lära jyckarna det här med när de ska vara igång a la järnet och när de ska softa inne i soffan. Enkelt sagt som att ute i skogen när det hoppar förbi en smaskig liten ekorre (eller älg för all del) räknar vi med att det blir (även om vi kanske inte alltid vill det) adrenalinpåslag, och inomhus bland finporslinet är det istället oxytocinet som helst ska flöda till. Hos jyckar pratar man då ibland om att de har en på-och-av-knapp. När man sedan läser litteratur om retrieverhundarna (rara golden, ivriga flattarna, coola labbarna och rödhättorna tollarna) så pratas det extra mycket om de här knapparna, som att man skulle kunna trycka en sån knapp helt enkelt så går jycken helt enkelt igång eller tvärsomnar. Smidigt kan tyckas, och säkert praktiskt ibland också! Det som aldrig nämns är dock VART de här knapparna sitter! Jag tror mig ana att jyckevalpens av-knapp sitter lite under hakan, sådär mitt under men lite till vänster om knölen som det sticker ut två morrhår ifrån. Säker är jag inte, för ibland verkar det också vara en på-knapp. Alltid tillförlitliga på-knappen sitter iallafall inte på honom, utan i locket till matburken, det har inte slagit fel en gång!
Idag har jag dock insett att också jag nog har en av-och-på-knapp. Efter några timmars god men uppenbart för kort sömn (fastnade i en bra bok ända in på småtimmarna) vaknade jag väl på jobbet upp ur dvalan och på något sätt fick jag för mig att det var dags att flytta runt lite i våra AT-läkares lokaler. Vad gör man väl inte som studierektor? Vad sägs om att i ett tillstånd som definitivt kan diagnosticeras som hypomani ha släpat en hörnsoffa genom flera trånga dörröppningar liksom ett par onödigt stora skrivbord, slängt två papperstunnor med papper som har legat ovända i hyllorna sedan förra århundradet, engagerat några av sagda doktorer att hjälpa till att röja, inhandlat mysiga blommor (efter jobbet förstås!) och placerat ut dessa i den nyfixade lokalen och sedan åka hem och sätta mig vid dukat bord och delikat middag ,och sedan nästan somnat med gaffeln i munnen. Stora hjärtat, som hädanefter på egen begäran framöver istället kärleksfullt benämnes H1, ordinerade godnatt och sov gott redan nu, och eftersom jag inte någonstans i mig kunde hitta någon anledning att inte hålla med så inser jag nu att det nog är för att det är precis som de säger - sådan hund sådan matte (modifierad variant av sådan herre sådan hund alltså) - jyckevalpen är trots allt en labrador. En mycket cooool sådan som kan det här med att sova gott. När han inte sover gott är han på valpars vis en huligan. Synd att göra något i mellanläge liksom...
Nåja, det var en parentes. Valplitteraturen var jag ju inne på. I sådan talas det ibland om att man ska lära jyckarna det här med när de ska vara igång a la järnet och när de ska softa inne i soffan. Enkelt sagt som att ute i skogen när det hoppar förbi en smaskig liten ekorre (eller älg för all del) räknar vi med att det blir (även om vi kanske inte alltid vill det) adrenalinpåslag, och inomhus bland finporslinet är det istället oxytocinet som helst ska flöda till. Hos jyckar pratar man då ibland om att de har en på-och-av-knapp. När man sedan läser litteratur om retrieverhundarna (rara golden, ivriga flattarna, coola labbarna och rödhättorna tollarna) så pratas det extra mycket om de här knapparna, som att man skulle kunna trycka en sån knapp helt enkelt så går jycken helt enkelt igång eller tvärsomnar. Smidigt kan tyckas, och säkert praktiskt ibland också! Det som aldrig nämns är dock VART de här knapparna sitter! Jag tror mig ana att jyckevalpens av-knapp sitter lite under hakan, sådär mitt under men lite till vänster om knölen som det sticker ut två morrhår ifrån. Säker är jag inte, för ibland verkar det också vara en på-knapp. Alltid tillförlitliga på-knappen sitter iallafall inte på honom, utan i locket till matburken, det har inte slagit fel en gång!
Idag har jag dock insett att också jag nog har en av-och-på-knapp. Efter några timmars god men uppenbart för kort sömn (fastnade i en bra bok ända in på småtimmarna) vaknade jag väl på jobbet upp ur dvalan och på något sätt fick jag för mig att det var dags att flytta runt lite i våra AT-läkares lokaler. Vad gör man väl inte som studierektor? Vad sägs om att i ett tillstånd som definitivt kan diagnosticeras som hypomani ha släpat en hörnsoffa genom flera trånga dörröppningar liksom ett par onödigt stora skrivbord, slängt två papperstunnor med papper som har legat ovända i hyllorna sedan förra århundradet, engagerat några av sagda doktorer att hjälpa till att röja, inhandlat mysiga blommor (efter jobbet förstås!) och placerat ut dessa i den nyfixade lokalen och sedan åka hem och sätta mig vid dukat bord och delikat middag ,och sedan nästan somnat med gaffeln i munnen. Stora hjärtat, som hädanefter på egen begäran framöver istället kärleksfullt benämnes H1, ordinerade godnatt och sov gott redan nu, och eftersom jag inte någonstans i mig kunde hitta någon anledning att inte hålla med så inser jag nu att det nog är för att det är precis som de säger - sådan hund sådan matte (modifierad variant av sådan herre sådan hund alltså) - jyckevalpen är trots allt en labrador. En mycket cooool sådan som kan det här med att sova gott. När han inte sover gott är han på valpars vis en huligan. Synd att göra något i mellanläge liksom...
Sussa sött på er, imorgon vinner någon på triss!
2 kommentarer:
Så roligt att se dig i etern igen, du har varit saknad
Tack, och detsamma! :)
Skicka en kommentar