onsdag 7 maj 2008

Vedpannan vann

Kvar på jobbet, troligen flera timmar till, för att vända på de eländiga aldrig sinande pappershögarna. Egentligen borde jag ringa massa patienter också, men det känns lite väl patetiskt att göra det på kvällen liksom, då ska man ju få vara ledig. Vad skulle patienterna tänka - oseriöst minst sagt. Vet inte när jag ska hinna ringa dem bara (inser just att jag visst hade telefontid i eftermiddags, ooops, det glömde jag alldeles bort). Har fixat och donat med "mina" avdelningspatienter hela dagen (de var onödigt sjuka ett par stycken), och så har jag flyttat in i ett alldeles nybyggt rum (har tidigare i sann ST-anda delat rum, och sedan världens bästa rumsdelarkompis flyttade söderut till bästkustens huvudstad Götet har det varit lite trist och tråkigt, för att inte tala om att skylten på dörren med "varning för draken" inte var lika rolig när det bara var en drake kvar... (vi skyllde liksom på varandra tidigare när nån frågade)), och det borde jag gjort redan förra veckan eftersom jag nu ockuperat en kollegas blivande plats alldeles för länge. Jag fick helt enkelt inte sitta kvar vid det skrivbord jag skavt mig mot de senaste fem åren eftersom hon behövde nånstans att sitta, vilket ju är helt befogat, men jag har klamrat mig fast vid den där platsen som vid en trygg snuttefilt när allt annat på jobbet ändrat sig, så det kanske ändå var bra att jag nu istället sitter i ett kalt, ekande, utsiktslöst rum där jag inte har någon koll på varken himlen eller parkeringsplatsen. Blir säkert bra sen...



Det står en flaska finchampagne bredvid mig. I like! Imorse kände sig en av kollegorna (som jag ältat min tentaångest allt för mycket hos) tvungen att berätta för hela vårat morgonmöte att jag numera inte skulle tillåtas noja för tentaresultatet, eftersom hon visste och tänkte avslöja att jag klarat mig. Tänk att man rodnar fortsatt i väl över vuxen ålder. Pinsamt. Kul dock när chefen nu på eftermiddagen kom in med den fromma frågan "du är väl inte nykterist bara?". Kunde lugna honom med ett glasklart "Nejdå, ingen risk". Hmmm, det kanske inte var helt rätt svar.


Var på banken igår. Imorgon ska jag försöka komma ihåg att ringa rörfirman som så snart som möjligt nu ska få installera värmepump på masserplatsen. Erkänner mig besegrad av vedpannekräket, jag tror jag eldat i den kanske fem gånger totalt, men aldrig har jag tagit en förlust så bra. Ska bli ett sant nöje att se den släpas ut från huset, raka vägen till vedpanneplatsen. Hoppas det är varmt åt den där, vi blev aldrig kompisar.
Nu dags för pappershögarna. Kunde aldrig tänka mig att det här jobbet skulle vara så otroligt mycket papper. Ser mer papper än patienter för ofta känns det som...


2 kommentarer:

Marie sa...

Ugh, det låter inte roligt med allt det där pappreriet - det är just sådant som får mig att tänka att det kanske inte blir medusin trots allt.

Men hörru - du är ÖL! Det är så coooolt! :D

Råholskan sa...

Internmedicin ÄR kul, jag lovar! :)

(pappersarbetet har sin charm, man måste bara känna att man hinner med dem - och det är där det börjar bli lite trixigt när solen skiner ute och man fått för sig att man borde ha ett liv också)